2013-09-26

Fruktstund: Plommon


  Det bästa med plommon är att dom finns att palla i varannan trädgård på sensommaren. Men eftersom att jag i år har haft lite svårt att fatta när sommaren slutade och hösten tog vid så var säsongen redan över när jag ringde Granny och tänkte plundra hennes träd. Det slutade med att jag fick känna mig som både en idiot och miljöskurk när jag stod i kassan och skulle betala för ett litet plasttråg med italienska plommon. Om jag bara hade varit ute en vecka tidigare... Men frukterna var saftiga och goda, och det var trots allt första gången i mitt liv som ett par plommon kostat mig pengar. 
 Plommon i ojäst form är kanske inte den vanligaste drinkingrediensen.  Däremot att dom fantastiska att att göra en enkel kompott eller marmelad på, eller lägga in och äta till glass. Eller så gör man som jag, om jag nu inte hade varit så trög i år, en chutney kryddad med kanel och chili att ha till fläskkött och massa gräddsås. Men framför allt är plommon smaskigast att plocka upp direkt från gräsmattan och tugga i sig au naturel. Alla som tycker plommon är lite för gott känner dessutom till dess smörjande effekt på matsmältningssystemet. Men det är ju en annan och ganska osmaklig historia. 



Plum Prosecco

ett plommon
1 tsk florsocker
1 msk vatten
kall Prosecco

Hacka plommonet i mindre bitar och avlägsna kärnan. Mixa tillsammans med florsocker och vatten till en jämn massa och fördela i två champagneglas. Fyll upp med väl kyld Prosecco.

(Recept från Food Network)

2013-09-24

Land of Oz

   Oz., fl oz., eller rent ut sagt fluid ounce, är precis som sina släktingar inch, foot, mile, gallon och acre, en amerikansk måttenhet. Och varför ska det vara så? Är förresten ett amerikanskt dygn lika långt som ett svenskt? Utan att fördjupa oss i imperialsystemets historia kan vi bara konstatera att så är det. Amerikanerna är visserligen inte ensamma i världen om att ha sina egna mått och volymer, men visst kan det kännas som att dom gjort det extra besvärligt för oss på andra sidan Atlanten att sätta oss in ett annars simpelt recept. En cocktail går alltid att göra om och göra rätt om det inte känns exakt med måtten (fast vänta några timmar däremellan), men gäller det till exempel bakning kan det krisa sig ordentligt om det blir fel.
  När man läser drinkrecept på engelska är det allra mest dessa flytande ounce man träffar på. En oz är i runda slängar tre centiliter. Den stora sidan av en traditionell jigger rymmer oftast en shot (1½ oz eller cirka 4,5 cl). Den enklaste metoden att räkna om detta är att mäta i delar. Då kan en oz bli en skruvkork eller en mindre kastrull så länge man bibehåller proportionerna. 

  På Kitchen Shamanism kommer vi dock alltid att mäta i centiliter. Eftersom att vi av gammal vana talar om fyror och sexor i Sverige så avrundar jag en spritbas på 1 oz eller 1 shot till 4 cl och utgår därifrån. Det förändrar visserligen drinkens totala volym något, men å andra sidan blir det så löjligt enkelt att bryta ner måtten till fjärdedelar. Rymmer originalreceptet 2 oz starksprit eller mer återgår jag till 1 oz som 3 cl och översätter resten därefter - mest för att det inte ska bli för mycket alkohol i en och samma drink. 
  Hur man vill ha sin oz handlar om vad man känner sig bekväm med. Ett centilitermått i plast är kanske inte är lika sofistikerad som en jigger, men så kostar dom heller nästan inga pengar alls och risken för spill och kladd blir lite mindre. Jag dessutom har funnit något märkligt nöje i att räkna centiliter. Och huvudsaken är ju att man har roligt när man blandar och blir nöjd med resultatet!mb (Det där sista skrev katten.)

2013-09-22

Navy Grog


  Vi har fortfarande inte rustat ner Hyddan för hösten. Det har visserligen varit några riktigt ruggiga dagar i veckan och palmerna har fått flytta inomhus, men så emellanåt skingrar sig den här grå massan på himlen och balkongtermometern pekar upp över 20 grader och så länge det varar står sig Hyddan åter som ett litet tropiskt paradis även om vi snackar  lågsäsong.
  För den som känner sig förvirrad i denna brittsommar (Vad är det för månad egentligen? Vad är klockan? När börjar Idol?) kan en Navy Grog ge en fingervisning om var vi befinner oss. Den är en exotisk och svalkande tikiklassiker med en kryddning som rör sig mot betydligt kyligare tider - kanske till och med mot jul.

   Någon grogg är det inte. Navy Grog kräver lite förberedelser. Kryddpeppar är nyckelingrediensen här och det råder olika åsikter om i vilken form den ska förekomma. Pedanten använder en särskild kryddpepparlikör (känd som Pimento dram eller bara Allspice liqueur) medan andra menar att det går lika bra att brygga syrup på kryddan. Pimento dram kan man göra hemma, och om jag hade börjat igår skulle jag kunna servera en Navy Grog om cirka en och en halv månad. Kryddpepparsuryp är däremot ingen konst att tillaga och den är klar på en förmiddag.
   Börja med att mortla tillräckligt med hela kryddpepparkorn för att få ihop fem rågade matskedar mald krydda. Koka upp i en liten kastrull tillsammans med 1 dl socker och 1 dl vatten, och sjud ett par minuter. Låt lagen stå och svalna under lock i minst två timmar. Filtrera genom kaffefilter ner i en ren glasburk eller flaska. Blandningen borde överleva 2-3 veckor i kylskåp om man skulle vilja göra fler sjömansdrinkar eller bara ha en droppe i kaffet.

  Den som vill dricka sin Navy Grog så som Donn Beach avsåg den sippar genom ett sugrör beklätt med ett mindre isberg. Den konformade infrysningslådan finns att köpa ute i etern, men krossad is, ett vanligt sugrör och rikligt med mynta till garnering räcker långt för oss hemmafixare. 








Navy Grog

3 cl ljus rom
3 cl jamaicansk guldrom
3 cl Demerararom
2 cl limejuice
2 cl kryddpepparsyrup
1½ cl grapefruktjuice
1½ cl sockerlag

Skaka samtliga ingredienser med mycket krossad is och häll över osilat i ett lågt rymligt glas.


2013-09-19

Fruktstund: Ananas


  Jag hyser en uttalad hatkärlek till ananasen. Jag är fullkomligt förälskad i ananasens uppenbarelse. Den är helt bisarr. Den ser inte klok ut med sitt skrovliga huvud och sin spretiga frisyr. Ananasen är en rolig frukt och att låta den stå framme och bara vara knäpp är en stämningshöjare i köket. Men jag äter inte ananas. Inte i fruktsallad, inte till glass, inte på pizza och absolut inte rakt av. Jag har aldrig tyckt att den smakar bra.
  På senaste tiden har jag dock kanske börjat försonas med den märkliga frukten, och mer än att tycka den smakar illa så tycker jag att den smakar konstigt. Ja, den smakar ananas. Men så förmedlar den också en så exotisk känsla att jag ändå vill ha smaken där - fast med måtta. 
  Ananas härstammar från Bolivia och Brasilien, men den vi köper i Sverige är oftast odlad i Centralamerika. Man ska vara medveten om att odlingen kräver stora mängder bekämpningsmedel och långa transportsträckor. Tyvärr har jag aldrig sett en ekologisk ananas i mina lokala fruktdiskar.



Bra naturtrogen ananasjuice.
  I det här landet brukar vi ananas i tre huvudsakliga former: färsk, juice och konserv. Den sistnämnda får mig att rygga tillbaka på samma sätt som en annan reagerar på en burk surströmming. Den konserverade varianten bör inte användas i cocktails. Annars är är ananasen essentiell i tropiska drinkar. Det är fullt möjligt att pressa saften ur en ananas i en vanlig citruspress. Att muddla eller mixa fruktköttet och pressa genom en sil är en annan variant, eller så släpar man fram sitt odjur till råsaftcentrifug. Det beror på hur mycket man orkar bråka för dom kanske 8 cl juice som drinken kräver.
Dålig juice av nyansen "sankmark".
  Så jo, jag köper färdig juice. Och det är helt okej att göra så  om man har två saker i minnet: det ska vara ren ananasjuice, inte mulitivitamindryck med 99 andra frukter på förpackningen, och den ska vara osötad. Man vill ju att produkten ska efterlikna den färska varan så mycket som möjligt. Fontana producerar ett prisvärt alternativ som åtminstone ser skapligt nypressad ut. Ett par droppar citron i mätglaset kan dämpa den där lite överdrivna smaken som dom flesta köpta juicer har. Smakar den fortfarande för dominant kan man minska mängden något och ersätta med något syrligare, till exempel Sweet & Sour Mix (en lag av lime och citron, så ställ tillbaka thaisåsen!).

  När man garnerar med ananas är det mest den egna fantasin som sätter gränserna. En liten bit på en drinkpinne, en redig skiva på kanten  eller hela toppen nedtryckt i glaset - allt är tillåtet!

2013-09-15

Dallas Star

   Dallas Star ska ha serverats som signaturdrink på Trader Vic's i, ja, Dallas under dess uppståndelse 2007-2010. Idag tycks receptet ha kommit vilse i en uppsjö av andra cocktails med liknande namn. Jag fann det av en slump och gjorde lördagsnöje av det.
   Den som förväntar sig en uppkäftig tequiladrink av tex-mexprägel gör en Margarita istället. Dallas Star är en modern tikiblandning som visar sig vara förbluffande rund och söt, med ananas och kokos som huvudsmaker och friska tendenser genom myntan. Jag hittar inte riktigt tequilan i mixen, men jag tänker att den måste fylla en funktion även om jag inte känner det. Någon kan säkert tycka den är för söt, men med tanke på agavesirapens neutrala smak borde sötman gå att reglera både nedåt och uppåt utan att det påverkar helheten för mycket.
  Jag ser Dallas Star som en snäll och god allrounddrink som blir bra att bjuda gäster på. Den är helt enkelt lite för trevlig för att falla i glömska.


Dallas Star

en skiva ananas
tre stora myntablad
5 cl tequila
4 cl Malibu
1 cl blå Curaçao
juice av en hel  lime
2 cl agavesirap

Halvera ananasskivan och skär bort skalet och stammen. Lägg bitarna i en shaker tillsammans med myntan och muddla ordentligt. Fyll på med övriga ingredienser och skaka kraftigt med is. Sila lite slarvig, så att lite fruktkött följer med, över isbitar i ett tumblerglas. Vänd shakern några gånger under silningen för att få ut så mycket vätska som möjligt.



2013-09-12

Bee Sting

   Kryddor i cocktails är inget konstigt alls. Vanilj, kanel och stjärnanis är självklarheter. Färska örter kan muddlas eller användas till garnering; inte längre bara myntan, utan även basilika, rosmarin och fler av Svenssons vanliga köksodlingar har börjat hitta en naturlig plats i cocktailglasen. Många gamla tikidrinkar använder dessutom muskotnöt, kryddpeppar, ingefära, nejlika, m.m., och väger detta snyggt och smakligt.
 Heta kryddor som chili, jalapeño, tabasco och cayennepeppar är svårare. Jag har till och med funnit några recept som fodrar habanero. Och det är inte fel. Resultatet kan bli hur fantastiskt som helst, men många gånger verkar dessa eldiga kryddor användas "bara för att" och blir en fråga om att skapa en häftig, lite chockartad upplevelse istället för en välbalanserad drink. Om man nu inte är en sucker för burning sensations så kan det vara värt att titta mer på dom andra ingredienserna istället för att fokusera på att drinken innehåller fucking-caliente-Mexican-chili eller vad det nu kan vara. Finns det något sött som jämnar ut hettan? Något syrligt som svalkar?



  Bee Sting är en passivt aggressiv cocktail som jag gjorde igår för att sambon är förkyld och behövde något som rensar näsan. Jag hittade receptet på Serious Eats i somras när jag sökte efter "Texas drinks". Honungen passar snyggt ihop med tequilans naturliga kryddighet. Jalapeñon blir ordentligt tydlig i eftersmaken utan att vara jobbig eller dröja kvar för länge. Så länge man sippar försiktigt, det vill säga.


Bee Sting

6 cl tequila
3 citronjuice
en skiva jalapeño, ca 1 cm tjock och kärnfri


Muddla jalapeño försiktigt i shaker. Häll över tequila, citronjuice och honungslag. Skaka med isbitar i ca 20 sekunder och sila ner i ett cocktailglas (en extra filtrering genom en finmaskig sil kan vara bra, men inte livsviktigt). Garnera gärna med lite extra jalapeño, men undvik kärnor i glaset!








2013-09-11

En notis om honung

  Om man söker bland tikirecept stöter man för eller senare på ingrediensen "honey mix" eller "Don's Honey Mix" (efter den framlidne resturantägaren och cocktailkungen Donn Beach). Det finns inte i snabbköpet, men att köpa en sådan färdig produkt skulle vara bortkastade pengar, för du gör den så lätt själv. "Honey mix" är sockerlag på honung och tillagas därefter: lika mått honung och vatten värms upp i en kastrull tills honungen löst sig och blivit flytande. Sen är det bara att låta svalna, hälla upp i ren flaska eller glasburk och förvara i kylen.

  Drinken jag planerade för kvällen vill dock ha "honey syrup". Som "syrup" antyder ska det vara en lite mer trögflytande och ännu sötare historia. Den tillagas på samma vis som tidigare nämnda mix men använder dubbelt så mycket honung som vatten (till exempel 1 dl honung och ½ dl vatten).


Honungslag 1:1 och 2:1.
  Om vi behöver mer "honey mix" och "honey syrup" i framtiden kommer jag välja att bara kalla det "honungslag" och lägga till den vedertagna beteckningen för lagens mättnad: 1:1 för enkel lag och 2:1 för dubbelt mättad lag.

  Begreppen kring sockerlag, sirap och syrup reder vi ut en annan dag. Drinken i fråga presenteras imorgon. Vi ses då!

2013-09-10

I begynnelsen var Ordet och Ordet var "Tiki"

  Eller egentligen var Orden "26/4 får vi flytta in!" och kom till mig i form av ett sms från sambon. Efter att ha trängts i ett rum och kök skulle vi få våra 96 kvadratmeter och den där väldigt stora balkongen. Jag hade fått klartecken från sambon redan efter visningen att få inreda en Hawaiihörna i en del av balkongen om lägenheten blev vår. Där skulle jag ha ett litet runt bord, två stolar, en palm och några kokosnötter. Där skulle man sitta i solen och dricka mojitos och Piña Colada.

  Detta var i råaste midvintern 2013. Att se sig om på nätet efter någon kul detalj att ha i Hawaiihörnan var ett enkelt sätt att för ett ögonblick resa bort från svenska minusgrader, och det var här någonstans som jag snubblade över begreppet "Tiki". Kärlek vid första ögonkastet. En amerikansk hittepåkultur med rötter ända tillbaka till 30-talet och glansdagar på 50- och 60-talen, myllrande av palmblad, romdrinkar, voodoo, pirater, surf, träpärlor och orkidéer. Lika delar exotiskt, primitivt och lyxigt. Tiki beskrivs gärna som "faux-Polynesian", men det är väl halvsant. Nästan lika mycket inspiration hämtas från Västindien, och till viss del Mexiko, Sydamerika och amerikanska södern - samtliga populära mål för turistande amerikaner på mitten av 1900-talet. Hela konceptet spelar på uppskruvade föreställningar om vad det innebär att vara på en svettig solsemester. Det är det som gör det kul. Heja maximalismen!



  Projektet med den anspråkslösa Hawaiihörnan tog ut svängarna. Det inhandlades bekväma fåtöljer, bambuväggar och en 90 centimeter hög plastflamingo. Snäckskal, fisknät, gamla tomflaskor, yuccapalmer och en illa grinande tikimask utgjorde dekoren. Hörnan blev till Hyddan. Och sen så var det ju själva kärnan i hela idén: drinkarna.



  Colada, who? Ute i internets farvatten finns mängder av tikibloggar med spännande cocktails av både gammal och ny skola, ofta med svindyra otillgängliga romsorter och ingredienser man aldrig hört talas om. Mina barkunskaper stannade ungefär vid hur man blandar en 50/50 Gin & Tonic, så genom trail and error och mycket research har jag börjat lära mig dom små viktiga detaljerna. Det är ekonomiskt och geografisk omöjligt för mig att äga rom av varje märke och lagring från varenda holme i Karibiska havet. Och hittar jag inte ett livsmedel på eBay så kommer jag säkert inte hitta det alls. Många timmar den här sommaren har kretsat kring hur jag ersätter något jag saknar och vad jag kan koka ihop själv. Mindre rätt och fel, mer trolleri.
























  Här hemma finns ingen bardisk eller någon självutnämnd mixolog. Här blandar man direkt på diskbänken med katterna strykande vid fötterna. Vi har en begränsad utrustning och ett basic spritförråd. Viljan är en huvudingrediens och ribban höjs lite åt gången utifrån dom resurser som finns. Det ska vara gott, piffigt och realiserbart. Magin startar här samtidigt som tikimuggarna åker fram och marimban börjar ljuda ur Spotify.


  Alla bilder i detta premiärinlägg har postats på Facebook under sommaren. Jag byter plattform för att formatet inte räcker till, och kanske lite av respekt för mina bekanta som faktiskt inte är det minsta intresserade av cocktails.
  Om några dagar är det tyvärr dags att packa ner Hyddan för hösten. Temat får följa med in i lite mindre skala. Ett långt vinterhalvår ligger i bakhåll och det kan vara schysst att få semestra hemifrån lite när det behövs. Idyllen, bilden av en plats och en tid, blir utgångspunkten för drinkarna och allt som omger dom.



  Och så gick det till när några kvadratmeter av en relativt stor balkong i en sörmländsk småstad blev till en väldigt liten söderhavsö.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...