Den här veckan kommer vi helhjärtat ägna oss åt en av våra mest genomsvenska urtraditioner: Halloween. Denna djupt rotade högtid har firats i Sverige sedan ungefär år 1997 efter Kristus. 80-talisterna tröttnade på den mossiga allhelgonahelgen och ville karva monsterpumpor som i familjefilmerna dom växt upp med. Idag är butikerna proppfulla med teaterblod och vampyrtänder. Det är en stor kommers, och det står klart och tydligt att vi verkligen vill ha halloween i det här landet. Så varför är den fortfarande så trevande och förvirrad? Var är sprängkraften? Tillåt mig spekulera...
För det första vet vi inte riktigt när halloween infaller i våra kalendrar. Är det på amerikanernas fastställda datum den 31:a oktober? Är det på själva allhelgonaafton eller kvällen innan? Eller är det bara när som helst i anslutning till höstlovet? Idag verkar halloween i Sverige spänna över en tvåveckorsperiod och kommer fortsätta att vara ett tveksamt koncept tills vi kan utropa en officiell dag för detta.
För det andra rör det sig om kulturkrocken. Halloween konkurrerar med allhelgona och skapar en splittring mellan generationerna. Sa jag splittring? Jag menar delning som med yxa genom en vedkubb. Halloween kom till oss på 90-talet och var inget som smög sig på - DEN BARA SKULLE IN bland våra svenska seder! Men den mötte stort motstånd av en äldre generation som ville ha sin sakrala allhelgonahelg oförstörd och hade en tydligt ogästvänlig inställning till det amerikanska jippot. Och så har det fortsatt sedan dess. Barn och ungdomar går all in för halloween och möter en oförstående vuxenvärld. Dödläget blir glasklart när Gösta och Siv, som annars tycker att påskkärringar är rätt söta, inte begriper sig på detta tiggeri som ungarna på gården ägnar sig åt. Dom har inget snask att dela ut till dörrknackare och dom kommer inte bunkra upp med något till nästa år heller eftersom att halloween inte existerar i deras värld. Dom tjusigt utspökade barnen går hem med tomma godispåsar. Halloween har misslyckats i år igen.
Nog med svammel. Drinkarna som presenteras på Kitchen Shamanism den här veckan ska röra sig i halloweenlandet utan att gå överstyr. Till just denna post ville jag hitta en medelväg mellan halloween och den traditionella allhelgonahelgen. Det skulle vara cocktails som kändes kusliga och lite farliga utan att bli monstruösa. Något elegant, men ändå med teatral tvist, att smutta på när man läser Edgar Allan Poe eller ser Bergmans Vargtimmen.
Man behöver ett soundtrack till detta och där föreslår jag Salems ultraobskyra mixtape I Buried My Heart Inna Wounded Knee (följ länken). Bilden på det Blair Witch-doftande repet här bredvid utgör "omslaget". Drinkarna? Jo, det blev en fizz med en hint av lakrits, där en svart iskub så upplyftande får representera dödens skugga, samt en gotisk version av en klassisk Manhattan.
Pretentious much?
4 cl gin
3 cl citronjuice
2 cl Noilly Prat
1 tsk Pernod
soda
Skaka alla ingredienser utom sodan med mycket is tills shakern är kall och immig. Sila upp i ett collinsglas och fyll upp med soda. Lägg försiktigt i 1-2 iskuber färgade med svart karamellfärg. Servera med sugrör.
(Eget recept.)
4 cl bourbon
2 cl Punt e Mes
1 stänk Angostura Bitter
en strimma apelsinskal
Rör bourbon, Punt e Mes och Angostura Bitter med iskuber i en shaker eller ett lågt glas. Plocka ur isen och häll över i ett kylt martiniglas. Pressa ut oljan ur apelsinskalet ovanpå drinken. Garnera gärna med ett rött cocktailbär i botten av glaset.
(Recept från Colonel Tiki.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar