Slånbäret är ett nästan bortglömt höstbär som växer i stora klasar lite överallt utmed cykelvägarna i Mellansverige. Jag minns från barndomen att jag och mina kusiner skickades in i dom snåriga taggbuskarna för att plocka dessa king-size blåbär. Det var nog inte för att det skulle varit svårt för dom vuxna att komma åt, utan helt enkelt för att vi tyckte det var roligt och spännande inuti buskagen. Det dyker också upp något vagt minne av att vi en gång hittade en död katt därinne. Hur som helst: när hinkarna var fyllda gjorde Granny god saft på bären som hon fryste in i plastflaskor så att det räckte till nästa år. Eller så har barndomsminnena tagit ut svängarna med åren och vi kanske egentligen inte hade mer än armarna inne i buskarna, flaskorna räckte ett par månader och den döda katten var bara en gråsparv. Men att saften var god - det råder det fortfarande inga tvivel om.
Nu ville jag göra vuxensaft och begav mig ut för att plocka slånbär för första gången på 20 år. Sloe Gin är ursprungligen ett brittiskt hantverk som innehåller fyra ingredienser: slånbär, gin, socker och tålamod. Numera finns likören i Systembolagets beställningssortiment, men det är alltid roligare att göra saker själv och man får frisk luft på köpet. Men hur var det med dom stora klasarna och enorma mängder bär som går att plocka? Varför kom jag hem med knappt en deciliter? För det första var jag kanske ute lite försent igen. Slånbär har visserligen sin säsong augusti-oktober, men toppen hade nog passerat. För det andra var det uppenbart att någon hade varit där och länsat buskarna före mig. Den bristande motivationen bidrog också till mina futtiga kvantiteter eftersom att bären som inte var helt ruttna satt väldigt högt upp, grenarna var taggiga och hemska och det blåste full storm ute.
Utgångsreceptet säger att det går 250g socker och en liter gin på ett halv kilo slånbär. Min lilla näve motsvarar ungefär 5% av det. Men det går fler tåg och om den här provsatsen blir lyckad så kan jag göra ett mer helhjärtat försök nästa år. Den fjärde ingrediensen - tålamodet - tillsätter du efter eget tycke och smak. Två månaders väntan är minimum, men vill du göra din slånbärslikör efter brittisk tradition är det ingen underdrift att tala om decennier innan man kramar ur bären.
Min burk ska nu skakas dagligen tills sockret har löst sig och sen förvaras mörkt och svalt, men jag tänker inte vänta längre än till jul innan jag öppnar den igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar