Fruktstund: Druvor

  Det här blir en kort fruktstund. För vad kan vi säga om vindruvor? Jo, man gör vin på dom. Och eftersom jag är en ganska kass vinkännare hänvisar jag den som vill lära sig om en massa olika druvsorter till någon annan bloggare som vet vad hen pratar om.

 Vad jag däremot vet är att druvorna vi köper färska är en piss i havet (ursäkta min franska) av världens enorma vinproduktion. Ofta odlas särskilda bordsdruvor som är så överbesprutade att Naturskyddsföreningen har klassat dom som rent hälsovådliga. Som tur är finns ekologiska vindruvor tillgängliga för den som månar om sig själv och miljön men ändå tycker det är klassigt att ha en klase druvor på fruktfatet. Själv köper jag bordsdruvor kanske en eller två gånger om året. Jag tycker helt enkelt att dom är för smakfattiga för att bli prisvärda. 

   Sätter vi vin och sprit åsido har inte vindruvor något jättebrett användningsområde i drinkar mer än som dekoration. Dom är tjusiga i fruktbål, på en cocktailpinne eller draperade över glaset, och så ska man ju ha ett par russin guppande i en Gröna Hissen. Så varför väljer jag druvorna som fruktstund nu och inte om ett år när fantasin börjar tryta? För att det är allhelgoweenvecka och jag ville göra den här simpla lilla hyllningen mitt favoritspöke...

Slimer

4 cl ljus rom
limeläsk
gröna vindruvor (skalade och frysta)

Fyll ett tumblerglas till hälften med frysta druvor. Häll över rom och fyll upp med läsken. 

(Recept från Rum Therapy.)

Allhelgoween

  Den här veckan kommer vi helhjärtat ägna oss åt en av våra mest genomsvenska urtraditioner: Halloween. Denna djupt rotade högtid har firats i Sverige sedan ungefär år 1997 efter Kristus. 80-talisterna tröttnade på den mossiga allhelgonahelgen och ville karva monsterpumpor som i familjefilmerna dom växt upp med. Idag är butikerna proppfulla med teaterblod och vampyrtänder. Det är en stor kommers, och det står klart och tydligt att vi verkligen vill ha halloween i det här landet. Så varför är den fortfarande så trevande och förvirrad? Var är sprängkraften? Tillåt mig spekulera...

  För det första vet vi inte riktigt när halloween infaller i våra kalendrar. Är det på amerikanernas fastställda datum den 31:a oktober? Är det på själva allhelgonaafton eller kvällen innan? Eller är det bara när som helst i anslutning till höstlovet? Idag verkar halloween i Sverige spänna över en tvåveckorsperiod och kommer fortsätta att vara ett tveksamt koncept tills vi kan utropa en officiell dag för detta. 

 För det andra rör det sig om kulturkrocken. Halloween konkurrerar med allhelgona och skapar en splittring mellan generationerna. Sa jag splittring? Jag menar delning som med yxa genom en vedkubb. Halloween kom till oss på 90-talet och var inget som smög sig på - DEN BARA SKULLE IN bland våra svenska seder! Men den mötte stort motstånd av en äldre generation som ville ha sin sakrala allhelgonahelg oförstörd och hade en tydligt ogästvänlig inställning till det amerikanska jippot. Och så har det fortsatt sedan dess. Barn och ungdomar går all in för halloween och möter en oförstående vuxenvärld. Dödläget blir glasklart när Gösta och Siv, som annars tycker att påskkärringar är rätt söta, inte begriper sig på detta tiggeri som ungarna på gården ägnar sig åt. Dom har inget snask att dela ut till dörrknackare och dom kommer inte bunkra upp med något till nästa år heller eftersom att halloween inte existerar i deras värld. Dom tjusigt utspökade barnen går hem med tomma godispåsar. Halloween har misslyckats i år igen. 

  Nog med svammel. Drinkarna som presenteras på Kitchen Shamanism den här veckan ska röra sig i halloweenlandet utan att gå överstyr. Till just denna post ville jag hitta en medelväg mellan halloween och den traditionella allhelgonahelgen. Det skulle vara  cocktails som kändes kusliga och lite farliga utan att bli monstruösa. Något elegant, men ändå med teatral tvist, att smutta på när man läser Edgar Allan Poe eller ser Bergmans Vargtimmen.

 Man behöver ett soundtrack till detta och där föreslår jag Salems ultraobskyra mixtape I Buried My Heart Inna Wounded Knee (följ länken). Bilden på det Blair Witch-doftande repet här bredvid utgör "omslaget". Drinkarna? Jo, det blev en fizz med en hint av lakrits, där en svart iskub så upplyftande får representera dödens skugga, samt en gotisk version av en klassisk Manhattan. 

  Pretentious much?

Silenced by Death

4 cl gin

3 cl citronjuice

2 cl Noilly Prat

1 tsk Pernod

soda

Skaka alla ingredienser utom sodan med mycket is tills shakern är kall och immig. Sila upp i ett collinsglas och fyll upp med soda. Lägg försiktigt i 1-2 iskuber färgade med svart karamellfärg. Servera med sugrör.

(Eget recept.)

Black Manhattan

4 cl bourbon

2 cl Punt e Mes

1 stänk Angostura Bitter

en strimma apelsinskal

Rör bourbon, Punt e Mes och Angostura Bitter med iskuber i en shaker eller ett lågt glas. Plocka ur isen och häll över i ett kylt martiniglas. Pressa ut oljan ur apelsinskalet ovanpå drinken. Garnera gärna med ett rött cocktailbär i botten av glaset.

(Recept från Colonel Tiki.)

Hösten är okej

  Precis som alla andra har jag alltid tyckt att hösten är fin. Allra mest på bild. För när vykortets brinnande färger går stick i stäv med en verklighet som bara är mörk, blöt och naken känns vardagen genomgående grå. Eller okej, jag uppskattar verkligen dom där vackra höstdagarna med den lätta luften, men ju närmare vi kommer november desto färre blir dom och till slut återstår bara ännu en gräslig vinter med sina gudsförgätna minusgrader och icke-existerande soltimmar. 

  Men kanske att jag, steg för steg, börjar bli  bekväm med den här årstiden, även om det vissa dagar känns som att civilisationen ska regna bort och bara lämna kvar en lerig krater. I år bjöd vi in hösten i stugvärmen. Vi pyntade med den. Vi levde med den och gjorde äppelmos på den. Och plötsligt kändes den helt okej. Så länge den gör som jag vill. 

  Det blir ingen drink idag, vänner. Det blir bara en trave bilder för att bevisa att vi faktiskt gör mer än bara dricker sprit i det här hushållet.

Labbrapport: Absolut Hibiskus

 Aloha y'all! Idag inför vi en nyhet på Kitchen Shamanism. Under rubriken Labbrapport kommer vi att undersöka möjligheterna att blanda drinkar utifrån en nyckelingrediens som känns ny, intressant, innovativ eller bara konstig. För att få hamna i labbrapporten ska ett par enkla kriterier uppfyllas:

1. Det ska handla om en dryck. Den kan vara högprocentig eller alkoholfri, men den ska vara flytande från start. Även om snabbköpet till exempel har tagit in en jättespännande frukt jag aldrig sett förut så hör den inte hemma i rapporten. Kryddor, sötningsmedel och annat förvisas också till andra forum.
2. Drycken kan vara gammal eller ny på marknaden, men den ska sakna motstycke på hyllan där den står. Den finns en ny gin på bolaget? Kul, men det väcker ingen experimentlusta direkt. Det finns en ny gin med smak av smörpopcorn på bolaget? HALLÅ! Rapportämne! Det ska vara dryckens väldigt specifika egenskaper som lockar.
3. Tanken om drycken som drinkingrediens måste vara primär. Det är därför den köps.
4. Bitterdroppar faller under en annan kategori. Dom finns visserligen i alla möjliga roliga utföranden, men dom är trots allt fortfarande drinkens salt och peppar mer än huvudingredienser.

Lotus goes luau.

  Och med det klargjort rullar vi ut en flaska Absolut Hibiskus som den första labbrapporten. Först hade jag inte ens tänkt att köpa den. Den stod hela sommaren bland övrig vodka på Systembolaget och jag tyckte den mest verkade vara ett trendigt marknadsföringspåhitt eftersom att tropikerna har varit på tapeten i år. Men habegäret tog över och jag blev rädd att den kanske bara såldes tillfälligt och skulle ta slut. 

  Etiketten berättar att vodkan är smaksatt med hibiskus och granatäpple. Doften är faktiskt rätt fantastik och påminner mig om något oidentifierbart godis i färgglad plastförpackning från barndomens 90-tal. Den smakar absolut mer frukt än blommor, eller liksom lite hallon-ish, men den är fräsch och inte sliskig på något vis. Framför allt känns den rolig och man kan säkert hitta många användningsområden om man har lite sunt förnuft. Att byta ut den vanliga vodkan mot Absolut Hibiskus i valfri fruktbetonad drink borde ge ett extra soligt uppsving, men att göra detsamma i en Bloody Mary är nog en dålig idé. 

  Även om jag saknar just hibiskus i hibiskusvodkan så triggar bara själva flaskan fantasin. Honolulu! Luau! Beach party! Associationerna till hotellkomplex och storblommiga skjortor blir oundvikliga och hela Hawaiitemat satte tonen för mina första blandningar. Vad som kom ut av det var lite mer exotisk variant av en viss Harvey och ordentlig förstärkning av granatäpplet. Pynt av plast och papp och stora fruktbitar på glaset är ett måste!

Hawaii Wallbanger

5 cl Absolut Hibiskus

2 cl Galliano

blodapelsinjuice

Fyll ett högt glas med iskuber. Häll över Absolut Hibiskus och Galliano. Fyll upp med blodapelsinjuice och rör om hastigt. 

Garlands

1/2 granatäpple

4 cl Absolut Hibiskus

2 cl Passoã

2 cl limejuice

1 cl sockerlag

Skrapa ut kärnorna ur granatäpplet och lägg dom i botten på en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med krossad is i ca en minut. Sila över krossad is i ett hurricaneglas. 

El Presidente

  Ibland orkar man bara inte. Det är visserligen ett helnöje att pressa frukter till förbannelse, jaga runt efter obskyra livsmedel och koka häxbrygder till mäktiga tikidrinkar flera dagar i förväg, men jag jobbade ju faktiskt EN HEL DAG den här veckan och när fredagen kom hade jag inte förberett något alls.

  El Presidente är en kubansk pärla som är perfekt när man vill ha allt och man vill ha det snabbt. Den är söt, sur, stark, färggrann, elegant och opretentiös. Det tyngsta momentet är att dela en lime och pressa den. Måtten är så enkla att man kan blanda med vilken äggkopp som helst och ändå få till balanserna. Presidenten utgör en del av arvet från förbudstiden i USA, när amerikaner seglade från Florida till Kuba för att släcka törsten, men har sedan dess hamnat i skuggan av daiquirin och mojiton. Receptet har självklart modifierats med åren. Ett skvätt lime har tillkommit och orange Curaçao har bytts ut mot mer lättåtkomlig triple sec. Helhetsbilden av rom, sötma och citrus är dock densamma som på 20-talet. Så nästa gång du vill göra en hastig resa till Havanna efter en lång arbetsvecka, men inte ens mäktar med att muddla mynta till en mojito, ge El Presidente en chans istället!

El Presidente

4 cl ljus rom

1 cl limejuice

1 cl torr vermouth

1 cl triple sec

1 cl grenadine

Rör samtliga ingredienser med is tills allt är väl kylt och sila upp i ett cocktailglas.

Fruktstund: Äpplen

  Du gillar äpplen. Det måste du göra för jag har aldrig träffat en människa som inte äter äpplen i någon form alls (och som inte är allergisk förstås). Själv får jag sällan riktiga äppelcravings och dom gånger jag vill ha ett rent äpple har jag inga problem att betala pengar för ett stort och blankt grönt sådant, men just nu bågnar träden därute av små buckliga frukter som inte kostar något. Och allt man kan plocka själv ska man ju ta vara på. I söndags cyklade jag och sambon ut på äppeljakt. Två av hållplatserna bar inte mycket till skörd, men det tredje trädet var fullt av fina röda äpplen. Dessa satt kvar på sina grenar allra högst upp och lyckan var fullkomlig när jag fick apa mig upp i trädkronan. Sambon, som stod nedanför för att fånga fallande frukt, klarade sig med livet i behåll när en hel släppte och vi fick ihop mycket mer än tillräckligt med äpplen för den tilltänkta pajen. 

  Det verkar faktiskt inte finnas några begränsningar för vad man kan göra av äpplen. Mos, kompott, kräm och gelé eller paj, muffins och kakor i alla tänkbara varianter är några exempel. Man ha dom i salladen eller bokstavligen i maten (typ upptryckta i en anka). När det kommer äpplen i flytande form hittar vi även där ett brett spann med allt ifrån koncentrerad juice för fyra spänn till dyr calvados, och däremellan finns sånt som must och cider, likörer, applejack och snorgröna mixer med tvivelaktig halt av äkta vara. Även färska äpplen kan användas i cocktails, men oavsett om det är som ingrediens eller dekoration bör man komma ihåg att dom oxiderar snabbt och ger ett brunt och otrevligt intryck. Lite citronsyra behövs alltid för att hejda den här processen lite.

  Plocka dina äpplen medan dom är gratis, experimentera och ha kul. Av frukterna vi har kvar hemma blir det nog en paj även denna söndag. Äppelpaj som simmar i vaniljsås är kanske det bästa som finns.

Sinister Cider

ett urkärnat äpple

½ lime

6 cl vodka

3 cl äppelcider

3 cl lönnsirap

soda

Dela äpplet och limen i småbitar och muddla i en shaker. Häll över vodka, äppelcider och lönnsirap och fyll upp med is. Skaka i en minut och sila upp i ett martiniglas. Toppa med en skvätt soda.

(Recept från Martha Stewart.)

DIY: Sloe Gin

  Slånbäret är ett nästan bortglömt höstbär som växer i stora klasar lite överallt utmed cykelvägarna i Mellansverige. Jag minns från barndomen att jag och mina kusiner skickades in i dom snåriga taggbuskarna för att plocka dessa king-size blåbär. Det var nog inte för att det skulle varit svårt för dom vuxna att komma åt, utan helt enkelt för att vi tyckte det var roligt och spännande inuti buskagen. Det dyker också upp något vagt minne av att vi en gång hittade en död katt därinne. Hur som helst: när hinkarna var fyllda gjorde Granny god saft på bären som hon fryste in i plastflaskor så att det räckte till nästa år. Eller så har barndomsminnena tagit ut svängarna med åren och vi kanske egentligen inte hade mer än armarna inne i buskarna, flaskorna räckte ett par månader och den döda katten var bara en gråsparv. Men att saften var god - det råder det fortfarande inga tvivel om.

  Nu ville jag göra vuxensaft och begav mig ut för att plocka slånbär för första gången på 20 år. Sloe Gin är ursprungligen ett brittiskt hantverk som innehåller fyra ingredienser: slånbär, gin, socker och tålamod. Numera finns likören i Systembolagets beställningssortiment, men det är alltid roligare att göra saker själv och man får frisk luft på köpet. Men hur var det med dom stora klasarna och enorma mängder bär som går att plocka? Varför kom  jag hem med knappt en deciliter? För det första var jag kanske ute lite försent igen. Slånbär har visserligen sin säsong augusti-oktober, men toppen hade nog passerat. För det andra var det uppenbart att någon hade varit där och länsat buskarna före mig. Den bristande motivationen bidrog också till mina futtiga kvantiteter eftersom att bären som inte var helt ruttna satt väldigt högt upp, grenarna var taggiga och hemska och det blåste full storm ute. 

 Utgångsreceptet säger att det går 250g socker och en liter gin på ett halv kilo slånbär. Min lilla näve motsvarar ungefär 5% av det. Men det går fler tåg och om den här provsatsen blir lyckad så kan jag göra ett mer helhjärtat försök nästa år. Den fjärde ingrediensen - tålamodet - tillsätter du efter eget tycke och smak. Två månaders väntan är minimum, men vill du göra din slånbärslikör efter brittisk tradition är det ingen underdrift att tala om decennier innan man kramar ur bären. 

Min burk ska nu skakas dagligen tills sockret har löst sig och sen förvaras mörkt och svalt, men jag tänker inte vänta längre än till jul innan jag öppnar den igen. 

Quickie #1

  Vi vill bara slänga in ett tack till mamma/svärmor för taxfreesangrian från Alicante. Det var en omsorgsfullt spenderad euro som blev urtrevlig till vår fredagstapas!

Hemingway Hated Hawaii

   Ernest Hemingway var en alkoholiserad nobelpristagare som skrev en bok om en farbror och en stor fisk. Han hade många katter och sköt sig i huvudet. 

  Så kan man summera det om man vill. Men ändå, utan att ha läst Den gamle och havet, behöver vi bara höra efternamnet för att omedelbart tänka: Hemingway - det var en gubbe med snille och smak! och börja romantisera kring daiquiris och solnedgången i Key West. Hans destruktiva livsstil, dåliga lever och skjutglädje känns som bagateller.

  Hemingway är sinnebilden av författargeniet som samlar tankarna på en bar och är väldigt kinkig med vad han dricker. Och lika mycket som hans ande spökar i litteraturen har han legat till inspiration för mången svalkande drinkar. Hans egen Papa Doble är ett standardrecept i barböckerna och nya tributer fortsätter blandas över 50 år efter hans död. Så visst vill vi hålla fast vid den vackra bilden av Hemingway, även om ingen uppmanas att slå hans personliga rekord på 16 dubbla daiquiris på raken.

    Hemingway ägde ett hus i Florida och ett på Kuba. Det är välkänt att han hade en fäbless för behagliga klimat, men historien förtäljer inte om Papas förhållande till Hawaii verkligen var komplicerat. Receptet kommer från underbara Putney Farm och som jag förstått det var det deras egna regniga semestervecka som gav upphov till drinken. Hemingway Hated Hawaii är en lätt och fräsch longdrink som jag gärna blandar om till nästa sommar, men först ska jag hitta ett tydligare kokosvatten för att minimera risken att den misstas som en vanlig Gin & Tonic.








Hemingway Hated Hawaii

6 cl gin
12 cl kokosvatten
3 cl limejuice
1½ cl triple sec
2 stänk Angostura Bitter
1 droppe kryddpepparsyrup

Blanda alla ingredienser med is i shaker och skaka tills det är riktigt kallt. Sila över krossad is i ett collinsglas.